Nu börjar det faktiskt kännas lite sorgligt att lämna alla. Jag längtar jättemycket tills jag åker, men att inte få träffa familjen, arbetskamraterna, vännerna och hundarna på minst ett år börjar kännas. Tror dock inte att det kommer bli så farligt när jag väl kommer dit och får uppleva allt. Men just nu är känslorna lite blandade.

Eight days to go!

Alla ni som trodde på förutsägelsen om jordens undergång 21/5-2011, har uppenbarligen blivit överbevisade. We're still kicking it och det har vart en kanonbra helg!


I fredags var det jobbfest. Vi var ett gäng som samlades på satins uteservering. Gick sen vidare till fjärdevåningen där vi åt buffé. Jag sparade mig till efterätten som aldrig kom :( Jag älskar ju sötsaker och skulle verkligen kunna leva på bara det, så besvikelsen blev stor när det inte fanns något sånt... Kvällen slutade sen på O'learys.


Igår spenderade jag dagen med familjen och Lina. Vi va ute i mammas sommarstuga och tog ett par glas vin. Den ligger i Kåvi, typ en mil utanför stan. Jag, Matte och Lina beslöt oss för att taxibilar va överskattade och motion underskattat så vi knatade iväg mot staden och Adde. Där blev det kubb spel och utomhuskalas tills myggen jagade in oss.


Idag vaknade jag upp med en infektion i ögat. Att sen köra till Askersund med 1½ öga va relativt jobbigt men det va värt det. Jag fick ju träffa Kilisen :) Hon och Ulrica ska tävla på fredag så förhoppningsvis kan jag komma och då får jag träffa Tuva också!


Innan vi åkte hem passade jag och Lina på att sätta oss på en uteservering och käkade lite kinamat. Gott som fasen va det och jätte mysig omgivning precis vid strandpromenaden.

Sen har det inte hänt mycket mer. Ska åka iväg och hämta mamma på jobbet och byta tillbaka till min egen bil.

Tack och hej!

Jag tänkte berätta lite om min värdfamilj i det här inlägget.

Emily och Ben heter mamman och pappan. De är unga, vilket är skönt. Det känns som att vi mer kommer få en kompisrelation tack vare att det inte skiljer så mycket på våra åldrar. Emily är hemmafru och har hittills tagit hand om fyra barn helt själv. Eloge till henne. Ben reser väldigt mycket i arbetet, han är revisor (tror jag), så Emily har haft väldigt mycket i veckorna. Därav har de bestämt sig för att jag behövs och det är jag glad för :)

Som jag sa är det fyra barn. Mady 8 år, Oscar 6 år, Liv snart 2 år och Gunnar några månader. Ni hör kanske att de har svenska namn. Det är för att Emiliy har svenskt påbrå och de vill gärna ta vara på det på massa olika sätt. Mady och Oscar går i skolan och har massvis med aktiviter under efetrmiddagarna. Liv är nog den jag kommer spendera mest tid med för hon behövs hållas koll på, har jag hört. Hon är nyfiken som man är i den åldern och lådor dras ut hit och dit och saker åker ner från hyllor osv. Men jag kommer med stor sannorlighet spendera den mesta av min tid med alla barnen.

De är otroligt öppna hela familjen och det är så lätt att prata med dem. Eller med Emily, Ben och Mady iaf :) De är extremt välkomnande och det känns som att de verkligen är måna om att flytten och allt ska gå så bra och smärtfritt som möjligt, trots att jag försäkrat de om att jag inte har något emot förändringar och att jag faktiskt inte tycker det ska bli SÅ jobbigt att lämna allt och alla.

Emily lägger verkligen saker på minnet också. Jag berättade nämligen för typ en månad sen att jag har ett smått coca cola beroende och att jag älskar kaffe. Idag så sa hon att på kvällarna kan vi sitta och ta ett glas vin ihop, eller en cola eller en kaffe såklart :)

De har också en boxer-tik på 9 år. Emily sa att hon drar lite när man är ute med henne men att hon är jätte charmig och älskar människor samt att hon är ganska lugn och mest sover. Men när jag kommer dit blir det andra bullar. Då vill jag nämligen ha med henne ut på äventyr i skogen (tänker inte gå vilse) och ha massa gos och kärlek som bara en hund kan ge.

Så där, då kanske ni har fått en liten bild va det är för några jag ska spendera mitt kommande år med. Även fas jag inte har träffat de än kan jag nog redan säga att de är totally frickin awesome och att jag har haft en jädra tur!

Hur de ser ut får ni se senare när jag anlänt, tagit bilder och checkat av så det är okej att lägga upp dem på bloggen.

Har precis skypat med Emily, mamman i min värdfamilj. Det känns konstigt att säga värdmamma eftersom hon bara är 35 år. Så jag kommer referera henne som Emily :)

Vi pratade om allt mellan himmel och jord dvs. telefon-operatör, wi-fi, resor, barnen, hunden, mitt jobbschema, min fritid, min familj, New York, alla förberedelser, gymkort osv. Ja, vi lyckades plöja igenom det mesta.

Jag längtar något så otroligt! Nu under sommaren så blir det mest att ta hand om barnen vid poolen, köra dem till och från aktiviteter och vara ett par extra ögon liksom. Vilket underbart jobb och vilken bränna jag kommer få ;)

Det finns redan lite inbokade resor på agendan. 24 juni skulle vi till Chicago och då blir det mest en jobbresa där jag ska ta hand om småbarnen men jag kommer också ha tid för shopping och grejer.

Jag har tydligen fattat lite fel angående stadens/städernas storlek. Jag trodde det va Bettendorf som va 33 000 invånare och sen va det en bilresa på 15 min till nästa stad. Men det är tydligen fyra städer som sitter ihop som kallas the quad-cities. Så invånarantalet ökade helt plötsligt till 500 000 invånare!


Fick mitt internationella körkort idag. Snabbt som tusan gick det. Skickade in papprena om det för 2 dagar sen och fick det redan idag liksom. Verkligen snabba puckar!

Jag tänkte göra ett inlägg om familjen sen så ni har ett hum om vilka det är jag ska flytta in hos.

12 dagar kvar och det känns så jädra härligt!

Som jag tidigare skrev så måste jag börja umgås med alla innan jag åker. Så igår va jag ute hos pappa och hoppade studsmatta, grillade och hade det mysigt med små syskonen, pappa och pappas fruga. Tappade dock Björne efter bara en timma när han skulle in till stan och lana. Men jag körde in han och hans vänner så då fick jag hänga lite mer med honom.


Karin och jag. Älskar hennes stil på den här bilden!


Pappa aka grillmaster som kör sitt race med hamburgare, grillkorv och bratwurst!

Plockade upp Matte och Stefan påväg hem ifrån papppa. Blev tillfrågad om jag ville med på linde cruisingen. Kände knappt Stefan och Lina kände jag inte alls men jag tänkte varför inte? Det blir säkert skitkul och visst blev det det! Jävlar va Lina va duktig med gasen! Vilken drag det va i den tjejen och bilen för den delen! Vi va på cruisingen ett par timmar och åkte runt och minglade lite sen drog vi till frimis.


Lina och Stefan på cruisingen


Titta! De kör verkligen en ferrari! Fast det kanske va en mustang å andra sidan...

Jag har börjat med dieten atkins nu för att bli kvitt de sista vinterkilona. För er som inte vet så handlar atkins om att undvika kolhydrater samt äta ofta och lite. Jag har hållt på med den i ett par dagar nu. Men idag är första dagen jag verkligen lyckats stå emot sötsuget när det kommit. De andra dagarna har det blivit lite godis, glass, chips eller kex i slutet av dagarna. Men nu jädrar ska jag lyckas! Det är i två veckor jag endast ska äta 20-30 gram kolhydrater per dag dvs. jag får bara äta kött, gröna grönsaker, osockrade mjölkprodukter, ägg och feta såser utan kolhydrater. Jag får inte ens äta frukt eller paprika eller morötter eller bär eller nått sånt. Så jag sitter med mina små sketna avocadosar, som jag egentligen inte ens tycker om, som mellan mål. Sötsuget ska däremot försvinna efter de första dagarna men just nu skriker min kropp och hjärna efter godis, choklad, glass eller bara ett litet äpple!


Föresten behöver jag nog lite mer betänke tid angående kapandet av mitt hår. Så håret stannar kvar! Förutom topparna dvs. Kan inte ta sånna här stora beslut på impuls, någon måtta får det va med impulsiviteten för tusan!

För att inte dömma kvällen för hårt måste jag börja med att berätta att jag inte gick in med de bästa förutsättningarna. Har ju inflammation i foten och kan därför i stödja på den ordentligt, det gör sig inte bra ute på dansgolvet, och jag hade en tunn övertröja med en skinnjacka över till ett utomhuskalas.

Kvällen/dagen började hemma hos Emmas kille Mats i Stridberg (en håla nån mil norr om Nora), där hade vi det jättekul. Va lite småkyligt i början men sen eldade vi på i kaminen och då blev det varmt och skönt och man kunde slappna av ordentligt. Vi flumdansade, som bara jag och Emma.. okej då, och Mats, kan och pratade gojja med varandra,

Runt 23.00 drog vi på ett utomhuskalas i Närkes kil. Det visade sig vara rena rama grisfesten med enbart folk från Noratrakten dvs. alla kände alla. I början va det ganska kul men konceptet blev snabbt gammalt och kylan började bita sig tag i en. Efter en halv timma hade jag fått nog. Emma och Mats va däremot inte klara för fem öre. Så för att hålla sig varm i -1 grad iklädd en, inte så tjock, skinnjacka, röjde vi på dansgolvet. Dansen va inte så organiserad utan det va mest hoppande och skuttande och armar som bara hängde med i svängarna. Detta blev tillslut väldigt påfrestande för min stackars inflammerade vänsterfot och högerfoten mådde väl inte på topp den heller då den fick ta det mesta av min stutsande kroppsvikt. Så jag valde att sätta mig ner ett tag. Det visade sig vara en dum idé då kylan genast gjorde sig påmind.

Min kväll blev alltså ett pendlande mellan dansbanan och en av bänkarna brevid och inget av det va bra. Vid 03.00 kastade jag in handduken och valde att ge upp med mina halvdanna försök att ens ha kul. Jag satte mig istället med telefonen och ringde runt efter skjuts. Japp, det är lika svårt som det låter för vem fasen är körduglig en valborg? Men Mats tog mig under sina vingar och försökte styra skjuts till mig istället. Efter en kvart sökande hade Emma också fått nog av grisfesten och bestämt sig för att det va dags för henne och Mats att också runda av kvällen. Så vi alla tre hoppade in i en taxi (tack Simon, vars taxi vi snodde, för att du inte svarade i telefon när chauffören ringde) och begav oss till Mats hus där vedkaminen, duntäcket, filten, långtröjan, mjukisbyxorna och soffan väntade på mig.

Dom säger att varje händelse är lärrorik och vet ni vad? Det stämmer, för av detta har vi lärt oss;
gå aldrig på utekalas om det inte är en kvällstemperatur på minst 15 grader alt. snåla inte på kläderna utan dra på hela vinterkitet med termobraller, vinterjacka, mössa och vantar. Det lönar sig i längden.
Ja, det gör ont att dansa med en inflammerad fot och nej, det känns inte bättre dagen efter.
Storstäder är underskattade.
Om alla andra går till frimis, se det som ett tecken och gör det du också!