För att inte dömma kvällen för hårt måste jag börja med att berätta att jag inte gick in med de bästa förutsättningarna. Har ju inflammation i foten och kan därför i stödja på den ordentligt, det gör sig inte bra ute på dansgolvet, och jag hade en tunn övertröja med en skinnjacka över till ett utomhuskalas.

Kvällen/dagen började hemma hos Emmas kille Mats i Stridberg (en håla nån mil norr om Nora), där hade vi det jättekul. Va lite småkyligt i början men sen eldade vi på i kaminen och då blev det varmt och skönt och man kunde slappna av ordentligt. Vi flumdansade, som bara jag och Emma.. okej då, och Mats, kan och pratade gojja med varandra,

Runt 23.00 drog vi på ett utomhuskalas i Närkes kil. Det visade sig vara rena rama grisfesten med enbart folk från Noratrakten dvs. alla kände alla. I början va det ganska kul men konceptet blev snabbt gammalt och kylan började bita sig tag i en. Efter en halv timma hade jag fått nog. Emma och Mats va däremot inte klara för fem öre. Så för att hålla sig varm i -1 grad iklädd en, inte så tjock, skinnjacka, röjde vi på dansgolvet. Dansen va inte så organiserad utan det va mest hoppande och skuttande och armar som bara hängde med i svängarna. Detta blev tillslut väldigt påfrestande för min stackars inflammerade vänsterfot och högerfoten mådde väl inte på topp den heller då den fick ta det mesta av min stutsande kroppsvikt. Så jag valde att sätta mig ner ett tag. Det visade sig vara en dum idé då kylan genast gjorde sig påmind.

Min kväll blev alltså ett pendlande mellan dansbanan och en av bänkarna brevid och inget av det va bra. Vid 03.00 kastade jag in handduken och valde att ge upp med mina halvdanna försök att ens ha kul. Jag satte mig istället med telefonen och ringde runt efter skjuts. Japp, det är lika svårt som det låter för vem fasen är körduglig en valborg? Men Mats tog mig under sina vingar och försökte styra skjuts till mig istället. Efter en kvart sökande hade Emma också fått nog av grisfesten och bestämt sig för att det va dags för henne och Mats att också runda av kvällen. Så vi alla tre hoppade in i en taxi (tack Simon, vars taxi vi snodde, för att du inte svarade i telefon när chauffören ringde) och begav oss till Mats hus där vedkaminen, duntäcket, filten, långtröjan, mjukisbyxorna och soffan väntade på mig.

Dom säger att varje händelse är lärrorik och vet ni vad? Det stämmer, för av detta har vi lärt oss;
gå aldrig på utekalas om det inte är en kvällstemperatur på minst 15 grader alt. snåla inte på kläderna utan dra på hela vinterkitet med termobraller, vinterjacka, mössa och vantar. Det lönar sig i längden.
Ja, det gör ont att dansa med en inflammerad fot och nej, det känns inte bättre dagen efter.
Storstäder är underskattade.
Om alla andra går till frimis, se det som ett tecken och gör det du också!