När jag va på jobbet så hände det flera gånger att jag tänkte på hur mycket jag hade att göra när jag slutade men att jag va tvungen att skynda mig hem för att ta ut hundarna först. Men hemma fanns det ju inga hundar att ta ut.

Sen gick jag upp på stan och fixade pass, va förbi jobbet en sväng och tog en fika med Lina. Under den här tiden så fick jag stresskänslor av att jag var tvungen att skynda mig så jag kom hem till hundarna, ungefär varje kvart. Det känns så ovant att inte behöva tänka på någon annan än sig själv och inte ha några små fyrbentingar att anpassa sig efter.

Jag ska inte ljuga och säga att allt är jätte jobbigt för även om det är jobbigt och tomt så njuter jag av att kunna säga till mig själv "Nej Martina, du behöver inte skynda hem". Jag kan ligga och pilla mig i naveln innan jobbet och efter jobbet om jag nu skulle vilja det. Så det finns även fördelar med att inte ha hund. Jag måste bara vänja mig vid tanken på att vara hundlös och inte ha någon som möter en vid dörren med en viftande svans och som är överlycklig av att se en.