Jag har en hatkärlek till mitt lokalsinne. Det sätter mig i situationer de flesta lyckas undgå, vilket resulterar i sura grannar som får ta ut min tvätt ur toktumlaren då jag är vilse i skogen samt miljöförstörning och dyra bensin kostander. Fast det är ju lite roligt och spännande också.

Körde mamma och Peter till Arlanda idag. Ditresan gick smärtfritt. Hemfärden startade med att vi inte hittade ut från Arlanda. När vi väl kom ut på vägen så kändes det rätt att sattsa på vägen mot Uppsala och Sundvall då de andra alternativen var Cargo city och Norrtälje. Dessutom låg Uppsala åt höger och jag har märkt att jag har en liten förkärlek till höger.

Så Snow, bilen, tog oss mot Uppsala när jag kände att det kanske va lika bra att höra med pappa så jag är rätt ute. Det va jag ju inte men han sa åt mig att fortsätta mot Uppsala och svänga av mot Västerås/Enköping/Sala. Först missade jag avfarten så en usväng senare (inte på motorvägen) va vi på g igen. Vi såg en skylt mot Sala och följde den. Pappa ringde när vi va 1,5 mil från Sala för att medela oss att vi hade åkt för långt men att det även gick att ta den här vägen och sen följa skyltarna mot Västerås. Men sen kom en skylt som hette Enköping och det kändes ju bra liksom. Men inte då. Ännu en u-sväng var nödvändig efter att ha ringt och kollat med pappa. Vi kom tillslut fram till Västerås och därifrån hittade jag hem alldeles själv :D

Efter 1 timmes extra körning och 10 mil i soppapengar fattigare va vi äntligen framme i Örebro med en värkade rumpa och ett glatt humör. Det höll på att sjönka ett tag men inte då.

Så vill jag påstå att jag har lokalsinne? Njae, kanske inte men jag gillart... ibland.