Det har varit ett par riktigt tuffa dagar nu. Jag har x antal gånger funderat på att skita i USA helt och hållet, för att slippa lämna bort hundarna. Går dagen va den jobbigaste dagen än så länge. Anledningen var att jag va och lämnade Kila hos hennes nya familj. De är som sagt helt fantastiska och bor helt idyliskt. Men av egoistiska skäl har jag varit helt försörd.

Idag är det bättre däremot. Jag och Tuva har gått lång promenad och övat fotgående. Vi har busat massvis och så har jag klickat in henne helt och hållet nu. Så vi har börjat med att hon ska sätta tassen på en target. Hon är en helt makalös hund och lär sig sinnessjukt fort. På sammanlagt ca 20 minuter så har hon redan börjat satt tassen på targeten. Nu sitter hon brevid mig i soffan och bråkar. Hon är väl lite rastlös men hon får lära sig att det inte alltid händer grejer nu för tiden.

Med mitt lokalsinne såg hemresan ut på följande sätt: Askersund-Laxå-Kumla-Örebro. Vi pratade om i bilen hur det skulle vara omöjligt att åka fel från Laxå till Örebro, eftersom det är E20 som går via Laxå och igenom Örebro. Alltså följ vägen tills man kommer till Örebro. Men när det är Martina som är i farten så vet man aldrig vad som händer. Så vi körde på E20, jag trött och jävlig, avfarten mot Kumla kommer, jag var inte beredd på att vägen skulle dela sig och med min kärlek till höger så fortsätter jag naturligtvis till höger och kör upp mot Kumla.

Btw, igår jobbade jag med Matte :)